Mamma har fyllt år och bjöd på kalas!
Maten hon bjöd på gick hem hos samtliga småttingar;)
Och maten som blev över förpackades prydligt i små lådor och gick med mig hem!
Riktigt toppen!
Det första vi introducerar för nya medarbetare på jobbet, är kaffekokaren.
Det är enormt viktigt att man kan sätta på en kanna kaffe.
Den som stämplar in först på morgonen har nämligen skyldighet att gå raka vägen från stämpelklockan till kaffebryggaren, oavsett om man är ny eller inte och oavsett om man har bråttom.
Tyvärr har jag inte ensamrätt på kaffebryggarlektionen.
Hade jag haft det, hade vi aldrig råkat ut för alldeles för svagt kaffe vissa morgnar.
Svagt kaffe är........uuuuuäääääähhh.
Jag måste i fortsättningen övervaka de här lektionerna noggrannare.
(I morse var det inte en av mina elever som gjort kaffe. Så mycket kan jag säga.)
Igår, när jag skulle göra eftermiddagskaffe (starkt givetvis), kom jag på en arbetskamrat med att stå och mumsa på en överbliven tårtbit liksom på stående fot, lite i smyg.
Vi blev lika paffa båda två!
Jag - för att han inte brukar äta tårta, han - för att han så att säga blev påkommen med handen i kakburken;)
Idag fick jag skulden för att ha skvallrat för en annan arbetskamrat!
Denne andre arbetskamrat hade varit sur och muttrat: "Jaha, hörde att du tog sista tårtbiten...mutter, mutter......"
Men det är inte jag som "skvallrat"!!!
Och jag vill inte imorgon också bli kallad "goltupp".
Tack:)
Några timmar före tårtincidenten befann jag mig på torget för att hälsa en torghandlare välkommen samt gå igenom lite praktiska detaljer.
Vid torgståndet stod en man och prutade - utan skam - på ett plagg.
Jag, som har svårt att bara vara åskådare och tycker det är lite kul ibland att småprata, sa:
"Jaså, här står du och gör business?"
För sent upptäckte jag att han inte var alldeles nykter.
Han strök förbi mig och mumlade att han skulle hämta pengar.
Jag fortsatte prata med torghandlaren.
Strax kom köparen tillbaka med näven full av skrynkliga sedlar.
Och ett kexchoklad.
Hade jag vetat hur samtalet skulle fortlöpa hade jag aldrig sagt:
"Oj så bra, fick du ett kexchoklad också i automaten? Så praktiskt då det snart är lunchdags!"
Torghandlaren och jag log mot varandra i samförstånd.
Köparen, som hade lite svårt med balansen, vred sitt ansikte mot mitt och försökte fokusera, sedan strök han sin hand över min mage.
"Ooooooh, det var en fin liten mage du har...."
Och innan jag hann reagera borrade han ner sitt dimmiga tryne i min axel och utbrast:
"Ooooooh, och gott luktar du ockschå!!!
(Tyvärr kunde jag inte säga detsamma.)
Han sänkte rösten:
"Du. Schka du följa med mig och ha lite myschigt. Du kan få halva kexchokladet...hehehe."
(Majjjjj gaddddd. En kommuntjänsteman på allmän plats som blir uppraggad av en fyllesnuda mitt på blanka dagen!!)
"Tack. Men nej tack. Det ska jag definitivt inte" svarade jag med myndig (vad annars) stämma och satte händerna bestämt i sidorna.
Jag tror att budskapet gick fram för han lommade strax iväg till sina kamrater på bänken....
Najjs trajj;)
Ibland, eller i sanningens namn ganska ofta, tycker jag att jag har för lite pengar att röra mig med.
(Vem tycker inte det förresten? Oavsett liksom...Läs ovan;)
Men.
Handen på hjärtat.
Om jag verkligen hade ansträngt mig så hade jag kunnat ordna ett extrajobb.
Jag hade fått jobba på obekväma tider, men jag hade fått mer pengar.
Men skulle jag verkligen vilja jobba mer?
Skulle jag verkligen vilja jobba kvällar och helger?
Nej.
Jag tänker på människor jag möter i min vardag som jobbar och sliter i princip dygnet runt, en arbetsplats på kvällen/natten och en på dagen.
De människorna hinner knappt träffa sin familj, sina barn, men jobbar gör de för att få ihop ekonomin och för att göra rätt för sig lika ofta.
För att bevisa.
Den som är skicklig på att läsa mellan raderna förstår precis vad och vilka jag syftar på.
Och jag beundrar arbetssamma människor.
Jag kan inte skriva mer om detta - men jag vill bara betona att anledningen till att inte jag jobbar dygnet runt är att jag har det bra.
Och därför behöver jag inte anstränga mig mer.
Jag är inte lat, men jag värnar om min fritid och mina barn, för att jag har möjlighet.
Och borde sluta gnälla.
För är det något jag tycker illa om.
Så är det gnällrövar.
Shit vad det finns många gnällrövar.
Som gnäller på allt och alla och verkar oförmögna att vilja göra något åt situationen.
Gnäll föder också ilska och agg och det är alltid någon speciell kategori, det varierar, som utgör måltavla.
Varför gnäller man?
Varför tar man inte reda på fakta innan man häver ur sig all denna ilska?
Obegripligt.
Speciellt på sociala medier, där väldigt många kan läsa, blir man mörkrädd emellanåt när man läser.
Visst.
Vi har ju det väldigt bra i det här landet där vi får tycka och tänka nästan precis vad vi vill.
Vi har det väldigt bra.
Jämfört med hur väldigt många andra har det i andra länder.
Speciellt tänkte jag på det när jag skummat igenom en harang av så-in-i-helvetes mycket gnäll på ett forum om en skitsak och strax efter såg en bild från en sönderbombad stad i något krigshärjat land.
Bilden föreställde en man - en pappa kanske - som bar en livlös pojke, i 7-8-årsåldern, i sina armar.
Mannens ansikte uttryckte så mycket djup förtvivlan och pojken hängde alldeles slapp och täckt av aska i hans famn.
Jag bara stirrade, med blanka ögon, oförmögen att scrolla vidare.
DEN pappan.
Kunde rimligtvis ha lite mer att beklaga sig över.
Så lägg ner det meningslösa gnällandet.
Jag är medveten om att man inte kan jämföra äpplen och päron.
Men.
Demokrati.
Har vi i det här landet.
Min äldsta dotter hade demokratiläxa i veckan.
Vi diskuterade begrepp och att det snart är val.
Jag har ingen aning om hur insatt jag var i politik när jag gick i femte klass men om jag skulle gissa så visste jag nog inte särskilt mycket.
Plötsligt, mitt i läxförhöret, sa M:
"Mamma, du röstar på X-partiet."
"Eeeeh, ja det gör jag."
"Det gör pappa också."
"Jo. Det gör han."
Hur.
Vet.
Hon.
Och vill jag att hon ska veta det?
Vill jag påtvinga henne mina värderingar och val.
I viss mån ja.
Jag vill att hon, och hennes systrar, ska ha sunda värderingar.
Men vems sunda värderingar?
Det jag tycker är sunda värderingar kanske inte min granne tycker är det?
Mitt sunda förnuft är inte samma som ditt sunda förnuft.
Godtyckligt.
Hur som helst, så vill jag ju inget hellre än att mina barn ska växa upp till att bli förnuftiga vuxna, tillåtande, fördomsfria och med egna åsikter.
Och de får absolut inte sälla sig till gnällrövarna;)
(Det kommer jag att lägga mig i;)
Tidigare samma kväll, ett av mina barn:
"Mamma, jag är ihop med X."
(WHAT??????)
Jag, samlad, och med ansträngning att inte låta för intresserad och angelägen om detaljer:
"Mhm. Jaså. Ihop? Mhm. Vad...eh....vad....gör man då?"
"Vadå? Vi är bara ihop. Man gör ingenting. Hallååååå! Vi är barn. Vi håller inte på att pussas och sån't som vuxna gör. Vi är bara ihop. Man bara säger det liksom."
Idag när jag pratade med bästis M i telefon skrattade hon och sa:
"Men det kommer du väl ihåg??? Man skickade lappar och sån't. Man vågade ju knappt titta på personen man var ihop med. Man gjorde ingenting. Pratade mindre än när man inte var ihop!"
"Hm. Jag fick aldrig några lappar. Ingen ville vara ihop med mig. Jag var blek och ful."
"Javisst ja. Men du, var inte ledsen, du peakar ju nu...."
Hahaha!
Puss på dig M.
Och.
Så diskuterade vi låten.
Som jag la ut i mitt förra blogginlägg.
Bästis M är en otrolig hithittare.
Låten nedan skrevs i juni och den klättrar redan i rask takt uppåt på Billboardlistan.
Hon har fel jobb.
Because you knowI'm all about that bass
'Bout that bass, no treble
I'm all about that bass
'Bout that bass, no treble
I'm all about that bass
'Bout that bass, no treble
I'm all about that bass
'Bout that bass
Yeah, it's pretty clear, I ain't no size two
But I can shake it, shake it
Like I'm supposed to do
'Cause I got that boom boom that all the boys chase
And all the right junk in all the right places
I see the magazine workin' that Photoshop
We know that shit ain't real
C'mon now, make it stop
If you got beauty, beauty, just raise 'em up
'Cause every inch of you is perfect
From the bottom to the top
Yeah, my mama she told me don't worry about your size
She says, "Boys like a little more booty to hold at night."
You know I won't be no stick figure silicone Barbie doll
So if that's what you're into then go ahead and move along
Because you know I'm
All about that bass
'Bout that bass, no treble
I'm all about that bass
'Bout that bass, no treble
I'm all about that bass
'Bout that bass, no treble
I'm all about that bass
'Bout that bass
Hey!
I'm bringing booty back
Go ahead and tell them skinny bitches that
No I'm just playing. I know you think you're fat
But I'm here to tell ya
Every inch of you is perfect from the bottom to the top
Yeah my mama she told me don't worry about your size
She says, "Boys like a little more booty to hold at night."
You know I won't be no stick figure silicone Barbie doll
So if that's what you're into then go ahead and move along
Because you know I'm
All about that bass
'Bout that bass, no treble
I'm all about that bass
'Bout that bass, no treble
I'm all about that bass
'Bout that bass, no treble
I'm all about that bass
'Bout that bass
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar