Skendräktig efter kvällssvullandet...

Idag kom den!!!
Sommarvärmen!
Juuuuhuuuu!
Så efterlängtad och underbar!
Vaknade abrupt vid sjutiden av att den lilla kommandoran befallde mig göra "två runda mackor med smör" för hon var "kokhungrig".
Jag gjorde smörgåsarna som i trans samt hällde upp ett glas äpplejuice och startade Barnkanalen.
Sen somnade jag om och vaknade strax efter åtta av ett sms från en arbetskamrat:
"Är du vaken? Ring isf, gäller xxxx"
Hm.
Jag ringde upp direkt och sen var det ju liksom lika bra att stanna uppe.
Löpning + MAGövningar stod ju som första programpunkt...
Brorsan och jag sprang 5 km i något lugnare tempo än igår.
Därefter tog vi plats på gräsmattan i trädgården och jag fick instruktioner om hur hela den här magsessionen skulle gå till.
Fyra olika övningar skulle göras, var och en i 8 x 20 sekunder.
Jisses!
Ivrigt påhejade av barnkören så tog jag mig igenom magdödarmenyn.
Känner ingenting av det.
Nu.
Men imorgon...
Å andra sidan kanske aftonens matintag har fått de stackars magmusklerna att springa och gömma sig...
Brorsan och svägerskan ordnade till världens grillbuffé.
Likt Astrid Lindgren gjorde när Emil bjöd fattighjonen på julkalas kommer jag nu att räkna upp vilka läckerheter som stod på bordet:
Grillad karré, grillade kycklinglår, grillad korv, grillad majskolv, grillad paprika, grillad halloumi, ugnsbakade klyftpotatisar, cole slaw, grönsallad med tomater, gurka, rödlök och mozzarella och bearnaisesås (som om den sistnämnda verkligen behövdes...)
Och till kaffet - för vi blev ju inte riktigt mätta....:
Jordgubbar, äpplekaka och chokladpraliner.

Min pappa tycker inte om när man använder ordet "mäktig/t" om mat.
Han tycker det har en negativ klang om man säger att: "Det här var mäktigt" gällande just mat.
Alltså att det får betydelsen att man inte tycker det man ätit varit gott.
Jag håller inte riktigt med och jag tror att det är fler än jag som inte gör det.
Något som man tycker är gott kan samtidigt vara mäktigt, utan att man menar något negativt.
I alla fall, på en middag där mammas lillebror en gång deltog, så var han så mätt när vi ätit att han fick knäppa upp byxorna efter middagen och ligga på en soffa och pusta.
Jag misstänker att han efter måltiden även råkade säga att "maten var jättegod men mäktig..." ;)
I gästboken kunde vi dagen efter läsa:

"Tack för maten, den var mäktig,
nu jag känner mig nästan dräktig."

Ungefär så känner jag mig ikväll.
Skengravid liksom.
Och det är ingen jättebra uppladdning inför morgondagens pass som är:
INTERVALLTRÄNING!
Majj gadd.
Min bror är skoningslös.
(Gäller att stoppa toapapper i byxlinningen...)

............................................................................................................................................................

mäktig - wiktionary

4. (om en maträtt) mättande och eventuellt tung; som snabbt ger en mättnadskänsla som varar länge

dräktig - synonymer.se

havande, fosterbärande, med ungar

Träningsläger - dock inte för pipsillar...

Efter en mycket aktiv förmiddag (lååång cykeltur, skogspromenad och bergsklättring) behövde jag bara fråga flickorna EN gång om de ville vila en stund...

Vi vuxna parkerade oss på uteplatsen - jag under en varm filt då termometern visade endast 16 grader - med varsin bok.

Min lillebror är en viking som aldrig fryser (man får inte ens tända ett värmeljus för att det är mysigt...) och dessutom tyckte han nog att det var direkt svettigt efter att ha klippt gräsmattan;) och min svägerska är gravid och har kanske hormoner som spelar henne ett spratt;) men varmt var det ICKE.

Har nu läst cirka halva Bitterfittan och skulle utan problem kunna lägga den ifrån mig och aldrig öppna den igen...

Men det gör jag inte.

För att jag inte gör så med böcker.

Men hade jag innan jag börjat läsa boken vetat om att den innehöll sådan feministpropaganda och patriarkathat så hade den fått stå kvar i bokhyllan.

Den kanske till och med hamnat i papperskorgen.

Jag trodde att det var en skönlitterär bok.

Så verkade den vara i början.

Men efter ett tag så dyker de mest bittra och tragiska uppstötningar upp - författarens egna åsikter och "fakta" - och jag känner att jag inte behöver sådant i mitt liv.

SHIT! Jag blir ju nästan en bitterfitta själv av att bara läsa...

Cirka 95% av innehållet är bittra analyser och åsikter.

Men resten är bra.

OBS! 5% då....

En del sanningar.

Får jag erkänna.

Nej.

Nu gäller det att läsa fort så man "blir av med den".

Och jag rekommenderar ingen att läsa "Bitterfittan" om man inte vill bli en...

Märks att brorsan är här.

Flickorna ville cykla ner till stranden och "träna".

E har "värk" i underarmarna sen igår då brorsan klockade dem i olika övningar, haha!

Och imorse satte jag nytt personligt kilometertidsrekord.

5.10.

Kommer aldrig att hända igen.

Min personlige tränare ändrade min fotisättning och lite andra detaljer.

Kan ju inte bara ha berott på det?

Imorgon blir det nog samma tröskande som vanligt...;)

Fast idag "tog han det lugnt"...

Lillebror har lovat mig magövningar imorgon.

"Jaaaaa!" jublade jag.

"Men inget pip" varnade han.

Pip?

Hm.

Ibland är jag en idiot.

Men ser ändå med spänning fram emot detta ;)

Undrar vad grannar och förbipasserande kommer att tro när jag ligger där på gräsmattan och piper?

Ibland förstår man inte hur man tänker.

Vår - eller egentligen mammas och pappas - stuga/stugor är jättemysig/a att vara i.

Men vad är det som driver oss att leva compact-living-liv när vi har semester?

Som pappa en gång sa med skratt i rösten när vi satt sju personer i vårt lilla vardagsrum i stugan och tittade ut på ösregnet:

"Här sitter vi och MYSER trots att vi har var sitt hem på 250 kvadratmeter med alla tänkbara bekvämligheter!"

Så fånig man kände sig då...

Men stuga går ju inte att jämföra med husvagn eller tält, hjälp!

(Förlåt alla husvagns- och tältentusiaster, det är min högst personliga åsikt... Var och en har sina idéer om vad som är mysigt;)

I vilket fall.

När vädret är fint (=sol och värme och shorts) så är det ljuvligt att vara här i stugan.

Hela dagarna spenderas utomhus.

Det är skönt att vara här nu också men det blir krångligare och inte så självklart hur man ska lägga upp dagarna.

Har tänt fyr i spisen flera kvällar för att det varit så rått.

Då det inte finns något som reglerar temperaturen har mitt eldande resulterat i att barnen trott de haft feber varje kväll....

Hm.

Idag har vi inte gjort mycket.

DOCK sov vi en stund i eftermiddags.

Sååå skönt.

Själv slumrade jag till i en solstol med två filtar över mig:)

Brorsan och svägerskan är på väg hit.

Mycket trevligt!

Och roligt med lite vuxensällskap.

Hoppas de inte slåss om vem som ska ha Ipad:en, vem som ska sitta bredvid mig vid matbordet (vi har ett schema över just detta, där vi drar streck på griffeltavlan när man fått sitta bredvid mig....), vem som ska sitta fram i bilen, vem jag ska borsta tänderna på först, vem som ska få den sista Dumlekolan etc. etc.

Min ventil är löpningen.

Imorse gick det ganska bra trots att jag var seg till en början.

Men det är bara att kämpa på.

Mitt mål är en halvmaraton.

Nån gång :)

Den där Bitterfitte-boken jag börjat läsa är lite obehaglig.
Den kommer väldigt nära.
Jag hade kunnat skriva den själv.
Skrämmande.
Var nästan så att jag fick tårar i ögonen när jag läste.
Fick lägga den ifrån mig ett tag.
Oväntad reaktion, jag blev förvånad själv.

Nu ska jag ställa mig vid spisen och laga en fantastisk måltid!
Skönt med två vuxna som inte glor misstänksamt på faten och skäller ut en:)
Hoppas jag.
Hahahaha!

Jag älskar mina barn <3

Bitterfittans måndag.

Jodå.
Jag har läst ut den.
"Femtio nyanser av honom".
Och vad ska jag säga?
Om den boken?
Den var lättläst.
Fascinerande.
Inte chockerande.
Faktiskt.
Jag har läst det förr...;)
Svår att släppa, absolut, men alla dessa exploderande orgasmer blev till sist "Jaha, nu igen."
Del två ligger och väntar.
Men tar något annat emellan.

Idag har det varit en SÅN dag.
Skulle aldrig stigit upp ur sängen imorse.
Gjorde jag knappt heller.
Något barn väckte mig åtta.
Jag somnade om och vaknade nio.
Och kände mig fullständigt klubbad.
Men steg upp.
Snörade på löparskorna.
Och gav mig iväg.
"Blurred lines" i lurarna och den trevliga Runkeeper-damens röst var femte minut.
Tung, kort runda.
Frallor i påse på vägen tillbaka till stugan.
Sol på terrassen, kaffe och snus.
So far, so good.
Sen for fan i flickorna.
De slogs, tetades och retades.

"Vi kör och handlar" sa jag, eftersom det behövdes.
Dock blev jag tvungen att ringa jobbet och lösa en akut grej.
Tog 45 minuter.
Minst.
Under tiden slogs flickorna så hårtestarna rök.
Är nåt magiskt som händer när man pratar i telefon.

"Vi kör och handlar" sa jag återigen en timme senare.
Fast vid den här tidpunkten hade ju frukostbullarnas energi sinat.
"Vi äter lunch på pannkakshuset" sa jag nöjd med min idé.
Lite gnäll från baksätet (?) men vi gjorde som jag bestämt.
Satte oss vid ett bord i caféets fina trädgård och beställde.
M skulle vara snäll och hälla upp mjölk till E.
Men.
Hällde alltihop i knät på sin syster.
Jag sa inte ett ord, reste mig, förmanade flickorna att sitta stilla, kastade mig i bilen och körde tillbaka till stugan för att hämta torra kläder.
Tog 12 minuter tills jag återvände.
Då stod min pannkaka med äpple, kanel, karamellsås och vaniljglass redan serverad...
I affären överlastade jag kundkorgen på hjul en smula.
Återigen skulle M vara vänlig och hjälpte mig därför att dra korgen.
En marmeladburk av glas åkte i stengolvet.
Gngngngngngnnnnnnn.
Mamman sprang och hämtade en ny, bad en butikspersonal hjälpa henne med den krossade.
Körde hem, packade upp, och föreslog för barnaskaran att vi behövde vila en stund.
Jag la mig i sängen, öppnade Kvällsposten och njöt av lugnet.

HAHAHAHAHA!
Nej.
Jag la mig i sängen, öppnade Kvällsposten och sen utbröt tredje världskriget i sängen.
Alla tre flickorna förvandlades till små djävlar med horn.
Efter en kvart fick jag nog.
Jag skrynklade ihop tidningen, röt så väggarna skakade och gick in i ett annat rum och smällde igen dörren.
(Moget. Jag vet.)
Som om det var bättre!!?
I cirka tjugo minuter till hörde jag dem genom den tunna väggen!!!
Sen gav jag upp.

"Vi går ut! Klä på er!"
Vädret var återigen hyfsat.
Gick in i rummet där jag lämnat kombattanterna.
Då låg de så fridfullt och spelade på alla sina tekniska apparater, alla fönster stod på vid gavel och de hade fullständigt möblerat om sängen...
???
Vi gick ut i alla fall och ner till stranden där det spelas beachfotboll den här veckan.
Flickorna var som väntat inte superintresserade så vi stannade inte länge.
På vägen tillbaka till cyklarna upptäckte jag att jag tappat E:s nya glasögon!!
Medan hon lekte och klättrade höll jag hennes glasögon.
Eller nåja, jag hängde dem i tröjlinningen.
(Skulle velat skriva att jag klämde dem i klyftan men vill inte fara med osanning;)
FAN!!!
Skickade hem E och M på sina cyklar, tog L i handen och letade och hittade dem.
Piuh.
Men.
När jag skulle låsa upp min cykel hade jag ingen nyckel...
Javisst ja.
Jag var ju så fiffig tidigare tyckte jag, när jag satte allas våra cykelnycklar i en knippa....
Stöööööööön.
Fick tvinga lilltjejen att cykla till stugan och hämta nycklarna.
Var inte jättepigg på att baxa hem min cykel på ett hjul....

Nåja.
Väl hemma efter alla bravader började jag laga mat.
Lite småsur eftersom jag visste att alla skulle komma att ha synpunkter (negativa) på maten.
Som alltid.
Och så hällde jag upp ett glas vin.
Mammans mungipor började så småningom hissas uppåt :)
Och när barnen sa att maten var jättegod (bräckt kassler, pastasnäckor, Kelda mild ostsås och morötter med "det-gröna-kvar) så glömde mamman hur jobbig dagen varit....

Mer vin är upphällt.
Maria Svelands "Bitterfittan" ligger och väntar.
Men först - sista avsnittet av fantastiska danska serien Borgen.
Imorgon är en annan dag :)

Inte visste jag att Lekland var så erotiska.......

En lång skön cykeltur ikväll när regnet tog en paus.

Jaha.

Då har man semester.

Plötsligt :)

Måndagskvällen var solig och varm.

Igår var det mulet och idag har det regnat.

Nästan hela dagen.

Vad göra?

Min semesterkassa är skral men sol och bad på stranden är gratis.

Så tänkte jag.

Puckad tanke.

När man semestrar i Sverige.

Jag fick tänka om idag.

Barnen röstade för Lekland och så fick det bli.

Fy.

Tycker inte om Lekland.

Stimmigt, hög ljudnivå och lite...smutsigt.

Och hutlöst dyrt.

345 riksdaler för tre barn!! (Nu ska vi stanna här länge barn så att vi utnyttjar varenda krona. Se så, lek på!)

Jag smugglade in medhavd frukt, kex och dryck.

Någon måtta får det vara på utgifterna...

Dock fick jag punga ut med nästan fyrtio spänn på en latte;)

Eftersom jag visste att flickorna skulle roa sig på egen hand hade jag packat ner boken "Femtio nyanser av honom" av E. L. James för att kunna fördriva tiden på ett bra sätt (?).

(Björn Hellbergs bok är nämligen utläst.)

Jag har hört mycket om denna "Femtio nyanser.."-bok.

Emellertid enbart i form av halvkvävda "Den är så hi-hi-hi...", och "Fniss, fniss..." o.s.v.

Men vad handlar den om egentligen??

Jo.

Sex.

Så mycket har jag förstått.

Jag läste cirka åttio sidor igår och när jag slog upp boken på Leklandet idag började det att hetta till.

Så att säga.

Jag har läst "Lady Chatterly's älskare" av D.H. Lawrence för många år sen, läst några av Jackie Collins tantsnuskromaner, eller Unni Drougge och Ulf Lundell för all del och förra sommaren försjönk jag i Björn Ranelids "Kvinnan är första könet".

Alla med innehåll av erotiskt slag.

Fast uttryckt på olika vis.

Jag tycker om när böcker är skrivna på vacker svenska.

Ulf Lundell skriver talspråkligt, men vackert.

Björn Ranelid skriver poetiskt, men vackert.

Även när de beskriver det mest intima blir det vackert utan att det för den sakens skull blir alldeles för banalt.

Jag läser aldrig utländska författare på originalspråk så därför är det viktigt att översättningen till svenska är bra.

Språket i "Femtio nyanser..." är varken högtravande som i Lady Chatterly eller romantiserat á la Hollywood utan känns tvärtom ganska enkelt och äkta.

Men.

Att sitta och läsa denna bok bredvid kvinnor och män - mammor och pappor som liksom jag hellre hade legat på stranden på sin ledighet - i min egen ålder, sittandes väldigt nära, blir ganska genant.

Eller vad sägs om:

"Nu tänker jag knulla er, miss Steele", mumlar han när han siktar ollonet rakt mot mitt kön. (Majj gadd! Här fick jag för säkerhets skull se mig över axeln både en och två gånger!) "Hårt" viskar han och tränger sedan in i mig med våldsam kraft.

"Aaah!" skriker jag och känner en konstig nypande smärta inuti mig när han tar min oskuld."

Alltså.

Jag blir inte generad över vad jag läser, utan över att någon skulle upptäcka vad jag läser!!!

Mitt i bollhavet så att säga.

Jag fick lägga undan boken.

Fortfarande är handlingen "snäll" men jag vet att det snart är slut på det.

Får bli ett nytt inlägg när jag läst ytterligare en bit...

Jag förstår ungefär vartåt det lutar nämligen...

Nej.

Generad blir jag inte.

Som sagt.

Alla vuxna som befinner sig på Lekland vet ju precis vad det handlar om.

Annars skulle vi inte suttit där;)

Det räcker förresten med att lyssna på P3 för att man ska skämmas.

Går inte att lyssna på den kanalen när man har barnen med i bilen.

Det är ett som är säkert.

På dagtid i P3 debatteras både det ena och det andra, inget är tabu och ord och uttryck som "kuk" och "fitta" och "ska man egentligen raka muttan?" är tämligen vanligt förekommande.

Eller.

I och för sig.

Jag skäms inte.

Jag förklarar ganska mycket för mina barn.

Tror inte på att dölja och ljuga.

Man kan liksom gå halvvägs och skämta till det lite;)

Det ska regna även imorgon.

För tredje morgonen i rad ska jag dock ge mig ut på en löprunda.

Ska bli en god semestervana.

Parkerar döttrarna framför tv:n och sticker ut.

Idag stannade jag till och köpte frallor på vägen tillbaka.

Lyxigt.

Eldar i spisen ikväll.

Problemet är inte att vi blir blöta när vi är ute.

Problemet är istället att vi inte kan torka blöta kläder när vi varit ute.

Därav eldandet.

Men det känns lite knasigt i slutet av juni...

Det var uppehåll en stund ikväll.

Vi cyklade en lång runda.

Till och med lilla L kan cykla själv nu!

Utan stödhjul!

Hon var så duktig.

Jag frågade henne under turen om hon var trött?

Hon svarade: "Lite, men det är bara att kämpa på!"

Snuttan :)

Den egenskapen har hon inte ärvt av sin mamma i alla fall...

Två av tre små flickor har slocknat.

Jag ska sätta mig - på behörigt avstånd - i soffan bredvid M och fortsätta läsa ;)

Som ett oskrivet blad...

Kärlek på Heden.

...ligger sommaren där och väntar på mig.
Föräldraledighet, semester och sen då...?
Den oundvikliga hösten.
Varför funderar jag på den?
Sommaren har precis börjat!!
Men.
Oron gnager.
Samma känsla som när jag tog studenten.
(Och DET var ju ett tag sedan ;)
Jag visste ingenting.
Vad händer nu?
Vilken väg ska jag gå?

En del människor kan hantera det och tycker att det är toppen att inte veta.
Jag är skitkass.
På att hantera.
Det.
Tänk om jag kunde vara sådär sorglös och obekymrad och avfärda allt med en axelryckning.
Så skönt.
Så enkelt.
Men jag lyckas inte hur mycket jag än försöker lura mig själv.
Maj och juni har varit fulla - verkligen fulla - av aktiviteter.
Jag har varit med.
Men ändå inte varit med.
Märkligt.
Jag ser mig själv på foto, leendes mot kameran - ofta med ett glas i handen, och undrar om det verkligen är jag...?
Varför ler jag?
Jag har faktiskt skrattat också.
Jo, jag har tränat på det, precis som jag skulle.
Men...
Jag har mycket att vara glad över, vore skamligt att påstå något annat.
Mina barn, mina älskade flickor, är mitt allt.
Mina underbara vänner, min underbara familj.
Men...

Min älskade vän A blev förkrossad härom kvällen när hennes hemgjorda bearnaisesås skar sig.
Jag blev precis lika ledsen.
Vi kämpade för att få den att gå ihop igen.
Det var skönt att gå in i sås-problematiken.
Att lämna vad-är-meningen-med-livet-frågeställningen och sjunka in i en sås ;)
(Som var fantastiskt god ändå!)
Eller att fälla en tår över att jag fick en garderobsdörr smackandes in i pannan precis innan jag skulle hem till A med familj.
Gjorde förbannat ont.
En liten bula som ömmar.
(Måste limma den där dörren).
Enkla, hanterbara små bekymmer.
Ge mig dem istället.
Give it to me baby!
Eller, som folk runtomkring diskuterar ständigt nuförtiden.
"Ska vi åka dit eller dit på semester?"
Det pikanta bekymret har jag inte.
För vi ska inte åka längre än till sommarstugan...
Och för första gången i mitt liv kan jag känna AVUNDSJUKA!
Riktigt obehaglig egenskap som definitivt inte är jag.
Men den ligger och gror.
Det gör den.
Och jag stänger av, men lyssnar och ler, och försöker glädjas åt andra.

Himlen är grå.
Men så länge det inte regnar kan det kvitta.
Ogräset måste tuktas.
Det är bara att göra det.
Fokusera.
På det.
Eller strykhögen.
Lika frekvent växande som kirskål, kvickrot och maskrosor...
Jag vet att det är förbannat tråkigt att läsa om gnällspikar som jag.
Men det är fritt fram att inte läsa.
Jag är inte ute efter sympatier eftersom jag är medveten om att jag inte förtjänar dem.
Självömkan är mitt signum.
Jag fortsätter le och hoppas att jag kan kliva ut i sommaren och verkligen känna så som man kan förledas att tro att jag känner.
På bild.

Dagens glädjeämne:
Jag skulle klippa gräset, men det har regnat, så jag slipper :)

Fyra arbetsdagar kvar.
Fyra FULLPROPPADE arbetsdagar kvar.
Sen ligger det där.
Bladet.

Tips från Pripps - värd en trisslott i Allers...

Rådäckning.

Efter jobbet.

Finurliga barn som kan smygfotografera med mammans Iphone.

Ofinurliga barn som glömmer att stänga av ljudet när de smygfotograferar med mammans Iphone.

Snälla barn som fotograferar mamman påklädd och i en någorlunda anständig position.

(De flesta bilder som de små liven tagit av mig är oftast ur grodperspektiv i en inte så anständig position i badrummet. Inte särskilt smickrande.)

Har varit på föreläsning hela dagen på trevlig konferensanläggning i skogen.

Vackert väder (fast det hade man ju i sanningens namn inte så mycket glädje av idag, inomhus ;), god mat och intressanta spörsmål.

Ett ämne jag tycker är riktigt fängslande.

Trots dessa goda förutsättningar hade jag efter två timmar makalöst svårt att hålla ögonen öppna.

Jag var nästan svimfärdig av trötthet.

Så grupparbeten kom som ett välkommet avbrott.

Och lunchen.

Efter en hel dag av förkovran, och lite daglig stress (vilket inkluderade beställning av glasögon till E, och ett bortglömt viktigt besök på Apoteket) var det inte konstigt att jag föll ihop en stund.

Lilloppan somnade (och jag lät henne göra det...) och de två äldre studsade ut i trädgården.

Skulle bara blunda liiiiiite.

Efter att jag öppnat limkork (på skitstor limflaska som E kom med till sovrummet. Har ännu inte kollat upp vad det är hon har limmat....), svarat på tusen frågor av både M och E och till sist hotfullt morrat: "LÅT MIG BARA FÅ VILA EN LITEN STUND!!" så hamnade jag i nåt slags medvetslöst komatillstånd.

Det var så sköööönt.

Att bara ligga där på sängen, höra barnen leka och fåglarna kvittra genom terrassdörren.

Att jag sen vaknade med ett ryck halvsex och kom på att vi skulle på avslutningskväll med E:s klass en halvtimme senare och att jag inte förberett någonting gjorde mig aningen stressad.

Kastade ner ett paket äckliga små skinnfria barnkorvar, en påse korvbröd, ytterst lite ketchup som fanns kvar i flaskan, tre helfabricerade chokladpuddingar, tre skedar, en flaska blandsaft, en hushållsrulle och en godispåse i en flott shoppingbag (Blank. Med snören), väckte den yngsta (som blev sur och vresig - vad annars?), ropade in de andra två för att minuterna efter stå resklara på våra cyklar.

Pust.

En liten detalj bara.

"Ta med grill" stod det visst.

Asch.

Barnen var så hungriga att vi åt rå korv med bröd.

Högst kulinariskt.

Ibland är jag en riktigt dålig mor :(

Men kvällen var fantastisk.

Alla föräldrar låg på filtar i solen och barnen lekte glatt.

Vad spelar väl det för roll att man får äta lite rå korv då och då;)?

Knappast ingen.

Väl hemma igen tog jag tagit i de något försenade kvällsrutinerna.

Barnen hade någon slags brunsvart beläggning över kroppen som var nödvändig att skrubba bort.

När vi klev in i duschen konstaterade någon att det inte luktade så gott...

Hm, tänkte jag.

När jag sen funderade vidare på att vattnet rann väldigt dåligt ner i brunnen slog det mig.

Rensa.

Golvbrunnen.

Kanske man skulle ta och göra?

Under en period av åtta månader har blonda hårsvall shamponerats och balsamerats ett oändligt antal gånger.

I en period av åtta månader har golvbrunnen aldrig blivit rensad.

Shit.

Hur har jag inte kunnat göra det?

Jo.

Det ska jag tala om.

Det är ett VIDRIGT arbete.

Jag tog upp del efter del av de - tidigare vita - plastbitarna och den sörjan jag håvade upp fick barnen att skrika av fasa och nästan börja kräkas.

Det såg ut som tång!

Det luktade som tång!

Fy fan.

Ska aldrig glömma det igen.

Angenämt litet pyssel en tisdagkväll.

Fast jag kan nog tänka ut en sådär trehundrasjuttioåtta andra saker jag hellre skulle göra...

Ett litet tips från en av dagens föreläsare:

Miljötänk?

Ett modernt påfund.

Läs sista meningen.

Haha :)