Ibland förstår man inte hur man tänker.

Vår - eller egentligen mammas och pappas - stuga/stugor är jättemysig/a att vara i.

Men vad är det som driver oss att leva compact-living-liv när vi har semester?

Som pappa en gång sa med skratt i rösten när vi satt sju personer i vårt lilla vardagsrum i stugan och tittade ut på ösregnet:

"Här sitter vi och MYSER trots att vi har var sitt hem på 250 kvadratmeter med alla tänkbara bekvämligheter!"

Så fånig man kände sig då...

Men stuga går ju inte att jämföra med husvagn eller tält, hjälp!

(Förlåt alla husvagns- och tältentusiaster, det är min högst personliga åsikt... Var och en har sina idéer om vad som är mysigt;)

I vilket fall.

När vädret är fint (=sol och värme och shorts) så är det ljuvligt att vara här i stugan.

Hela dagarna spenderas utomhus.

Det är skönt att vara här nu också men det blir krångligare och inte så självklart hur man ska lägga upp dagarna.

Har tänt fyr i spisen flera kvällar för att det varit så rått.

Då det inte finns något som reglerar temperaturen har mitt eldande resulterat i att barnen trott de haft feber varje kväll....

Hm.

Idag har vi inte gjort mycket.

DOCK sov vi en stund i eftermiddags.

Sååå skönt.

Själv slumrade jag till i en solstol med två filtar över mig:)

Brorsan och svägerskan är på väg hit.

Mycket trevligt!

Och roligt med lite vuxensällskap.

Hoppas de inte slåss om vem som ska ha Ipad:en, vem som ska sitta bredvid mig vid matbordet (vi har ett schema över just detta, där vi drar streck på griffeltavlan när man fått sitta bredvid mig....), vem som ska sitta fram i bilen, vem jag ska borsta tänderna på först, vem som ska få den sista Dumlekolan etc. etc.

Min ventil är löpningen.

Imorse gick det ganska bra trots att jag var seg till en början.

Men det är bara att kämpa på.

Mitt mål är en halvmaraton.

Nån gång :)

Den där Bitterfitte-boken jag börjat läsa är lite obehaglig.
Den kommer väldigt nära.
Jag hade kunnat skriva den själv.
Skrämmande.
Var nästan så att jag fick tårar i ögonen när jag läste.
Fick lägga den ifrån mig ett tag.
Oväntad reaktion, jag blev förvånad själv.

Nu ska jag ställa mig vid spisen och laga en fantastisk måltid!
Skönt med två vuxna som inte glor misstänksamt på faten och skäller ut en:)
Hoppas jag.
Hahahaha!

Jag älskar mina barn <3