"Har du en låda med dig?" sa mamma och såg ungefär lika förvånad ut som om jag hade släpat in en motorcykel i tvättstugan.
"Ja?" sa jag "Det bjuds väl på middag här?"
"Jo...." sa mamma.
"Ja?" fortsatte jag "Det bjuds på middag. Och efter middagar blir det alltid rester. Och de resterna kan jag förbarma mig över."
Så kom det sig.
Att jag idag hade en lunchlåda med pannbiff, stekt lök, brunsås, kokt potatis, kokta morötter och diverse inläggningar av gurka, pumpa och nåt annat som jag inte kommer ihåg, med mig till jobbet :)
Och gjorde de andra runt fikabordet gröna av avund.
Tidigare i veckan blev jag bjuden på aerobicspass+pepparrotssoppa+Svenska Hollywoodfruar.
Oslagbar kombination.
Fast aerobicspasset blev ett sh'bam-pass.
I sista stund.
Min vän F, som skulle haft aerobicspasset, blev sjuk i sista minuten så därför blev det, det där andra.
Sh'bam är ett danspass.
Ett danspass där man ska vara någorlunda mjuk i kroppen - och då framförallt i höftpartiet - och totalt ogenerad.
Det är inte alldeles enkelt.
En tisdagskväll.
Utan alkohol i kroppen.
Fast det var väldigt roligt.
Efteråt bjöd min unga väninna på pepparrotssoppa.
PEPPARROTSsoppa.
Jag vet.
Låter asskumt.
I vilket fall, bjöd hon mig på det, för att ÖVERTYGA mig om att det är gott.
När hon först kungjorde menyn rynkade jag nog lite övertydligt på näsan...
Lät ju skitkonstigt.
Kan det vara gott??
Det var det.
Himmelskt gott.
Tyvärr blev det inga rester.
Hennes sambo åt också...
Och till soppan serverades Hollywoodfruarna.
Jädrar vad de är underhållande ;)
Trodde inte att jag skulle få uppleva tisdagskvällen alls.
I vaket tillstånd.
Efter jobbet somnade jag nämligen i soffan.
Och sov en hel timme!!
Var beckmörkt när jag vaknade.
Inte en lampa hade jag tänt innan jag däckade.
Som en zombie masade jag mig upp och drog på mig träningskläder och körde iväg.
Och kom i gång.
När jag efter den här helkvällens slut - lite fotbollsmatch blev det minsann också - reste mig ur min unga väninnas soffa, tog på mig ytterjackan och steg ut i den mörka trappuppgången, kände jag att det där hämningslösa dansandet (nåja) tidigare på kvällen hade satt sina spår.
I min ädla bakdel.
Därför utbrast jag, högt och tydligt som ett avsked (i ett ekande trapphus):
"Jävlar, vad jag har ont i röven!"
"Va?" sa grannen, till min unga väninna, som just var på väg in i sin lägenhet....
Att jag aldrig lär mig.
Att inte vara så frispråkig.
På den där Facebook-kursen jag deltog i, berättade kursledaren att det finns en "app" man kan ladda ner som sammanför folk med liknande intressen.
Så om jag till exempel en fredagskväll skriver på Facebook:
"Hällt upp ett glas rött och ser på Doobidoo" kan det efter några minuter stå en handfull helt okända människor och ringa på dörren som liksom passar in!!
Som har "matchats" mot mitt inlägg.
Då ska de typ komma in och sätta sig i min soffa och dela mina intressen, alltså dricka ett glas rött och se Doobidoo tillsammans med mig.
Sjukt.
(Att jag har sådana klena intressen för det första...)
Nu skrev jag ju aldrig det.
Även om det var alldeles sant.
Jag hällde upp ett glas rött.
Och såg Doobidoo.
Bara för att Ola Forssmed ;) och Pernilla Wahlgren var med.
Jag gillar dem.
Mitt sällskap, de som satt i soffan, var dock två av mina barn.
Men om jag skrivit budskapet i min statusrad hade det säkert varit kö ute på trappan;)
En av mina arbetskamrater hörde ett radioprogram i morse.
Det handlade om en tjej som gett ut en bok som handlade om hur man skulle hålla liv i sitt förhållande även när förälskelsen lagt sig.
Hon rabblade upp sina tips som bland annat bestod i att man skulle fortsätta gå på bio, gå ut och äta, göra samma roliga saker som man gjort i början av förhållandet.
Plötsligt frågade reportern - lite ivrigt sugen på svar:
"Men vi som har barn då? Har du några tips till oss?"
Tystnad.
"Joooo, men..... Ni har ju barn! Ni har ju roligt hela dagarna! Jag är så avundsjuk på er som kan gå till lekparker hela dagarna!"
Lekparker?
Ja, det är ju förbannat spännande med lekparker för att få lite pirr i förhållandet...
"Grrrrrrrr, älskling, vad sexig du är i Fjällrävenryggsäck och toppluva.....Ses om fem minuter? Bakom klätterställningen?"
God natt....
Den här kursledaren, för Facebook-kursen, verkade också gilla statistik.
Allt var statistik.
Till exempel finns det statistik när folk är som mest aktiva på Facebook.
Nämligen mellan 23.00-23.15.
Det är då det händer.
Kanske jag ska ha i åtanke när jag publicerar mina blogginlägg?
För mitt läsarantal har sjunkit.
Och jag funderar på varför?
Jag vet inte om jag kan ändra på något.
För jag skriver som jag alltid gjort?
Långt innan fenomenet "blogg" fanns.
Har faktiskt märkt att det kan ha med publiceringstidpunkt att göra.
Kanske.
Eller så är jag bara jävligt tradi' ;)
Pernilla Wahlgren nämnde jag ovan.
Jag gillar henne.
Jag vet inte varför.
Jag bara gör det.
Och jag läser hennes blogg.
Den är positiv.
Hon känns naturlig.
Hon lägger ut många bilder och ganska ofta är det bilder på gåvor hon fått av hängivna bloggläsare.
Jag har faktiskt också fått en gåva av en bloggläsare!
Boken "483 dagar".
Ska snart ta mig an den.
Spännande!
Nästan lite stjärnstatus på det :)
Här är hon.
Har en egen kollektion!
Vill ha.
Silky Sequin Dress.
"En hashtagg är ett ord som skrivs med #-symbolen före. Anledningen till att man gör detta är för att markera det ordet som ett nyckelord eller en kategori som beskriver inlägget."
Har jag tagit reda på.
Så vet vi.
En kväll den här veckan satt jag - som vanligt - i soffan och - inte som vanligt - lagade hål i diverse plagg.
Jag sydde för hand.
Det blev sådär bra.
På morgonen, dagen efter, tog jag på mig en tröja (som inte deltog i syjuntan kvällen före) men precis innan jag skulle gå ut genom dörren upptäckte jag en lös tråd som hängde i nederkanten i linningen.
Jag drog.
Och drog.
Och till sist ryckte jag av tråden.
Vilket resulterade i att hela fållen liksom trillade ner.
Amen fan.
Vad gör man då?
Jo.
#Tidsbrist#Tejp#Prassel hela dagen#Tråckla fåll annan dag
Det har blivit en del träning den här veckan.
Sh'bam har jag nämnt, men det blev även ett Intervall Flex-pass och den obligatoriska innebandytimmen.
Jag gjorde hat trick.
Ett "äkta".
(Och ett självmål som gjorde att mitt lag förlorade i absolut sista spelminuten men det är jag av naturliga skäl inte lika stolt över...)
När jag berättade om det (hat trick:et alltså, inte självmålet...) på jobbet (för det är extremt viktigt att man berättar det så att alla får veta hur duktig jag är...) sa en äldre kollega:
"Jag hade en vän som var väldigt amorös. För honom hade hat trick en helt annan betydelse. Tre på ett dygn." ;)
Men det gäller att hålla formen.
På söndag stundar sista "tävlingen" för det här året.
12 km.
I kuperad terräng.
Hur kunde jag låta mig övertalas?
Men när jag väl ligger där i soffan på söndag kväll och belönar mig med ett rykande färskt avsnitt av Solsidan (Åhh så underbart med en ny säsong "Nähä, då går väl det här fattiga fettot ut och tar sig en rök" eller "Har du möjlighet att bara slå ett getöga i mitt anus?"), då kommer jag förmodligen att känna mig nöjd.
Det gör jag efteråt.
Det är alltid före som det är lite småjobbigt;)
Jag har dock en bra låtlista.
Spelade en låt från min löparlista för mina föräldrar precis innan jag släppte av dem på partajet de skulle på i kväll.
De tycker lika mycket om den som jag.
Bestämde jag i alla fall ;)
"Lyssna nu, denna ÄR bra!"
Perikles och Anna Hertzman.
På ren skånska.
Anna Hertzman.
Vilken röst!
"Allt känns så tungt jag går runt här i tystnaden
Ensam i kärlekens hus
Jag fingrar på bilder med minnen av oss
Jag behöver en ledstjärnas ljus
Tankarna blandas med smaken av tårar
I hjärtat finns bara du
Säg finns det nån annan?
Finns det nån annan nu?
Nätterna plågar mig stirrar i taket
Jag önskar du låg tätt intill
Utanför fönstret där rusar det timmar
Här inne tycks tiden stå still
Jag vänder mig om och försöker att sova
I hjärtat finns bara du
Finns det nån annan?
Finns det nån annan nu?"
o.s.v.
På temat "Hjärta och smärta".
Så vemodigt plågsamt vackert.
Jag och Britt Ekland.
Vi sitter i samma båt.
Vi har för korta armar.
För en "selfie".
Citat E efter ett inslag från Doobidoo.
Obs.
Ett inte alldeles nytt inslag.
"Mamma, var ni gråsvarta när du var liten?"
Don't grow up! It's a trap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar