Såhär efteråt kan jag avslöja min måltid.
Alltså inte vad jag åt till middag.
Utan vilken tid jag drömde om att jag skulle klara av att springa en mil på.
Mitt i natten dessutom.
Måltid: 53.20.
Och absolut inte mer än 55....
Men det blev såååå mycket bättre.
Hade jag aldrig kunnat drömma om.
Aldrig.
49.36. (Plats 217 av 2151 och på plats 45 i min "åldersklass"...)
Glöm aldrig det :)
Personligt rekord.
Jag är riktigt nöjd.
I'm tougher than the rest :)
Min löparpartner sprang också riktigt bra, på 41.39!!!
Och brorsan, på 45.33!!!
Sms från pappa efter en stund, bara för att jag inte skulle drabbas av hybris:
"Kvinna, född-57, 39.25, bara så du vet."
Tack pappa!
Jag är helt slut i kroppen.
Ljumsken gav sig tillkänna redan efter 4 km (gammal krigsskada från halvmaran för en månad sedan...) men det fick man ju bara ignorera...
(Jag är en riktig tuffing, jag vet;)
Trött i huvudet också men kan inte somna.
Typiskt.
Men jag vill egentligen bara understryka/framhäva/poängtera att jag är så jävla nöjd!
Och så vill jag skryta lite.
Men bara lite ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar