I form!

 

Tidig morgon.

Funderingar vid första koppen kaffe (och första snusen;):

"Vill jag verkligen göra detta idag?"



För några veckor sedan fick jag frågan av en arbetskamrats arbetskamrat om jag skulle göra något speciellt den här söndagen.

"Njä" svarade jag "hur så?"

"Jo, alltså jag har anmält mig till ett lopp som heter I Form, och kruxet är att jag är man och att det loppet enbart är för kvinnor... Vill du springa? Du får det av mig!"

 

 

Så vad gör man inte ;)?

Tog tåget ensam till Malmö.

Hämtade ut min tröja och nummerlapp ensam.

Stod i toalettkö ensam.

Lämnade in min väska ensam.

Men sen.

Satte jag mig och väntade bredvid en annan tjej och småpratade lite ;)

Känns ju skumt att åka på något sådant ensam.

Tycker jag.

 

Underställströja var ett felaktigt klädval.

Insåg jag efter en kilometer.

Shit vad varmt det var.

 

Och....gick ut alldeles för hårt.

Stod allra längst fram, bland "eliten".

Hatar att springa och "kryssa" så det var ett medvetet val.

"Eliten" försvann dock snabbt ur synfält.

Och med tanke på att vinnaren passerade mållinjen (på 24.59!!!) när jag själv knappt nått 5 km så vet jag inte om jag hade någon direkt nytta av att stå så långt fram ;)

Jag hamnade dock på 108:e plats av 605 av dem som ställde upp i 10 km-klassen med mina 51.27.

I 5 km-klassen var det nästan dubbelt så många deltagare.

 



 

Vi fick var sin fin "Goodie-bag".

Min var fin.

Från början.

Vid målgången fick man nämligen soppa i en burk och en bulle.

Jag - som hade lite bråttom för att hinna med ett tåg - ställde min soppburk överst i goodie-bagen.

När jag efter en stund löste biljett upptäckte jag att all soppa inte längre befann sig i burken....

Fräscht.

Fisksoppa var det också.

Kan man ju föreställa sig.

Hur det skulle vara att sitta bredvid mig på ett tåg.

Assvettig fiskluktande.

 



Välförtjänt soffhäng.

 

Min superfina väninna tog hand om mina döttrar under tiden... <3