Barna Hedenhös - verkligen stenålders;)

Just ovanstående har jag kommenterat i ett tidigare blogginlägg.

"Precis samma kulspel som våra pojkar här uppe i Norden ännu spelar om vårarna!"

Ja.

Så var det kanske 1949 men år 2014 är det minsann en hel del kulspelande bland "våra" flickor också "här uppe i Norden" ;).

Hur kan det annars komma sig att jag - under en eller annan liten besvärjelse - snubblar över dessa små runda hårda glasbitar lite varstans i huset?

Och E:s jacka har blivit avsevärt tyngre och det skramlar om henne när hon rör sig;)



Men ovanstående?

Haha!

Hade man knappast skrivit idag!?

"Hejsan rödingar!"

(Jämförbart med "Pippi i Söderhavet"...)

Men det VÄRSTA är väl ändå detta??

Skåne = SkoRRRRRRe

Haha!

"Skorrarna själva visade sig vara lika välmående som gästfria."

Alla "skåningar" är i boken illustrerade som just....välmående (alltså en viss rondör...).

"De välgödda barna Sjöholm".......

Majj gadd...

När familjen Hedenhös efter tio dagars vistelse lämnar den skånska familjen har de antagit typisk "skånsk skepnad".....;)

Ja jesses.

Dessutom anses skåningar allmänt - förutom att de är matglada - som aningen tröga.

I till exempel tecknade dubbade Disneyfilmer är det alltid de lite korkade och defekta karaktärerna som försetts med en skånsk dialekt?

Alltid.

Dum och dryg och lite ful = skåning.

Mina barn är dock förtjusta i Barna Hedenhös-berättelserna och reflekterar inte alls över det jag själv reflekterar över.

Dessutom är det mycket humor, stundtals ironisk, och en nypa historia.

Men.

Så förbannat mycket text och små pratbubblor överallt.

(Barnen märker inte riktigt att jag ibland utelämnar;)

Men det är skillnad på att vara barnboksförfattare i början av 1950-talet och nu - det är tydligt!