Follow that car!!

"Ska ni hälsa på någon här?" frågade mamma M (mamma till C i min M:s handbollslag) och tittade förvånat på mig.


Nej.
Vi hade inte för avsikt att hälsa på någon.
Men det var jävligt dimmigt idag på de skånska vägarna...


Ganska tidigt i morse hämtade vi M som varit på handbollsläger i Sösdala.
I samlad trupp körde sedan vi föräldrar, ledare och lagledare med våra handbollsflickor mot dagens första match i Lund.
Det gick bra.
Vi lyckades hålla ihop.
So far so good.
Nästa match skulle äga i rum i Helsingborg och jag var tvungen att tanka innan vi körde dit.
Eftersom jag inte innan tagit reda på vart vi skulle, och flera andra inte heller gjort det, enades vi om att fortsätta vår karavan till nästa destination.
Dock med ett litet tankstopp på vägen.
Sagt och gjort, mamma M, pappa T, min vän M och jag slog följe till närmaste bensinmack.
Jag tankade, de andra gjorde impulsköp av diverse godsaker;)
Min vän M hade rutten klar för sig via sin gps så vi andra bara hakade på.
Jag var nummer två, mamma M nummer tre och pappa T sist.
Redan vid utfarten från macken tappade jag bort M men listade snart ut vart han kört och följde efter.
Mamma M kom därpå men pappa T kom inte ut från bensinmacken p g a att han fick lämna företräde för en massa passerande bilar (trodde vi då...)
Fick dock snart sikte på M, som körde framför en liten buss, "Aaaah, där är han!"
Tyckte emellertid han körde lite väl snabbt?
För att liksom samköra, men vi hängde på.
Plötsligt protesterade mamma från baksätet: "Men? Skulle vi inte svänga av där??" och pekade åt höger.
"Neeeeej" svarade jag, "M är där framme någonstans (det var som sagt väldigt mycket dimma) och han vet kanske någon snabbare väg!"
"Hm", sa mamma.
Men.
När vi så småningom hamnade i ett villakvarter i en ort utanför Lund förstod även jag att vi skulle svängt av.
När mamma sa det.
Bilen jag kämpat för att hålla jämn fart med, var heller inte M:s......
Och det var då och där mamma M utbrast när jag stannat min bil och gått fram till hennes:
"Ska ni hälsa på någon här?"


Vi kom till Helsingborg så småningom.
Och även till idrottshallen.
Min vän M kom efter en stund då han stått och väntat in oss där man skulle köra...
Pappa T var som bortblåst och jag hade ganska mycket ångest över det eftersom han inte alls visste var hallen låg....och jag bedyrat och övertygat att "Nu håller vi ihop allihop!"
Fan.
Men han hade bara en spelare i bilen.
Hade varit mer kännbart för laget om mamma M försvunnit, hon hade liksom tre i sin bil...
Gissa om jag blev lättad när jag upptäckte pappa T på plats i hallen!
Piuh.
Jag fick klämma fram en liten ursäkt men han sa att han blivit av med oss när han tittat bort ett ögonblick för att vinkla sin korv med bröd rätt så att han kunde ta en tugga;)
Haha.


Flickorna vann båda sina matcher och därmed hela serien!!
Juuuuuuuhuuuuuuuu!!!!
Nu ligger jag och mina döttrar som urvridna lasar (skånskt uttryck) fördelade i soffor och fåtölj...
Inga mer matcher på ett tag nu.
Även om det är jätteroligt så kan det vara skönt att göra lite annat på helgerna :)