"Mamma, vi kan väl höra den skånska?" bad E när vi backade ut från dagmammans uppfart där vi nyss lämnat L.
"Den skånska" betyder "Finns det nån annan nu?"
En låt med Perikles och Anna Hertzman.
"De' é kaaarlek" brukar L säga om den.
Och visst är det kärlek;)
Kärlek som tagit slut förstås.
"Allt känns så tomt jag går runt här i tystnaden ensam i kärlekens hus...." är inledningsstrofen.
E älskar den.
Jag också.
Speciellt Anna Hertzmans redi'a skånska;)
En halvtimme tidigare hade det dock inte visats så mycket kaaaarlek i radhuset...
"Mamma....Du har hängiga boppar....." sa L finurligt där hon satt på toastolen och studerade mig under tiden jag sminkade mig.
Jag: "Mhm...." (Förvisso inget nyhet som slog mig som en blixt från en klar himmel....)
L fortsatte: "Och så har du fult hår! Hahahahahaha!"
Jag: "Det var väl inte så snällt sagt?"
L: "Hahaha. Nä. Du har inte fult hår!"
Jag: "Nähä....?"
L: "Men bopparna é hängiga, hahahahaha!"
(Och vems fel är det om jag får fråga??? Kanske ditt och dina systrars kanske??? Men det sa jag inte. Man vill ju inte bete sig som en barnrumpa.)
Efter kvällsmaten råkade vi hamna på Youtube.
Mora Träsks samlade musikaliska verk.
Av någon outgrundlig anledning.
Kanske för att jag började associera på något ord och utbrast i spontansång vid matbordet?
Jag gör ofta det.
Associerar och börjar sjunga alltså.
Eftersom jag tänker på något som sagts och som passar in i en sång.
(De elever som någon gång haft mig som lärare råkade ut för detta jämt och ständigt de stackarna...)
Plötsligt stod vi alla fyra runt köksbordet och dansade "Honky tonk" och " Faster Ingeborg" och "Huvud, axlar, knän och tår" av hjärtats lust medan ketchupen torkade in i tallrikarna.
Mora Träsk svänger liksom, yeah!
Från två medelålders farbröder i randiga tröjor och tvivelaktig moral (Jo, en gång för sisådär 18 år sedan då jag var på Mora Träsk-konsert med flickornas kusin utropade den ena halvan av duon med ett stort leende på läpparna "Och nu kommer en låt som alla mammor tycker om - Sträck upp händerna och vinka!") till en annan mogen artist och världsstjärna: Madonna!
Jag visade flera av Madonnas olika stilar och skepnader genom hennes långa karriär och flickorna trodde inte det var sant att man kunde förändras så (långt lockigt brunt hår, kort svart hår, kort platinablont lockigt hår, långt korpsvart hår och så vidare....) och att man kunde vara så snygg när man fyllt 56 år!!!!
"Mamma, det där ser ut som DU bakifrån!" sa M plötsligt (Madonna i jeans med lite blingbling, svart skinnjacka och halvlångt lockigt hår).
Upprättelse!!
Skulle precis vrida huvudet mot L:s håll och utropa ett triumferande: "HA! Vad sa du nu då?" när jag upptäckte att hon somnat.
En skilsmässa är inget man tror att man ska hamna i.
Ibland gör man det ändå.
Och det finns lika många orsaker till det som det finns skilsmässor.
Det tråkiga är när det finns barn med i bilden.
Men man gör allt för att lösa saker på bästa sätt.
Alla vänjer sig så småningom.
Ja, man gör ju det...
På något vis har jag mer tid för mina barn när jag bara träffar dem varannan vecka.
Om inte 100 % uppmärksamhet så nästintill.
Varannan vecka är det jag och barnen.
Det är minst sagt intensiva veckor.
Ibland uppstår det småproblem (givetvis stora problem också...) och ett kom E att tänka på i morse.
"Mamma, var är mina stjärnjeans?"
"De måste vara kvar hos pappa! Jag har inte sett dem på ett tag faktiskt?"
"Hmmmmmmmm."
Tystnad.
E funderade.
"Jo! Vänta! Jag hade dem på mig i torsdags, sen tvättade pappa dem på kvällen....."
"....och då kom de inte med i packningen!" fyllde jag i.
"Alltså. Jag ska aldrig använda de jeansen mer på torsdagar!"
Insiktsfullt :)
Slutsats: Använd aldrig favoritjeans på torsdagar om det är så att du är varannan-vecka-barn fredag-fredag;)
Vilken bister uppsyn....
Äh.
Sträck upp händerna och vinka ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar