Och nu är man lååååångt ifrån semestern...

Jag börjar komma in i mina nya arbetsuppgifter.

Även om jag fortfarande också gör en hel del av mina gamla...

Men jag tycker att det flyter på bra och jag hinner med mer än tidigare.

Hade hunnit med ännu mer idag om jag inte "råkat" stänga av klockan när den ringde 06.20...

Istället vaknade jag tio över sju.

Hrm.

Har svårt att somna på kvällarna.

Försöker bli fysiskt trött genom att träna.

Tre kvällar i rad har jag sprungit en 5 km lång runda i skogen.

Den är minst sagt kuperad och jag är helt slut efteråt.

Och jag måste skryta.

Var ska man skryta om inte i sin egen blogg?

Bara det att man väljer att skriva om sig själv och sitt liv är ju riktigt egotrippat ;)

Så därför ska jag berätta hur stolt jag är över mig själv, haha!

I måndags sprang jag rundan på 27.58.

Igår på 26.50.

Och ikväll - och då satte jag press på mig själv - 26.22!!!

Tur att jag inte ska springa imorgon, då hade jag haft riktig prestationsångest...

Idag låg det fullt med gula björklöv på stigen, till skillnad mot igår och i måndags.

Det har ju regnat och blåst lite under dagen så det var väl därför.

Men det kändes lite...höstigt...

Sorgligt på nåt vis.

Har alltid lite svårt att acceptera att sommaren är över.

Jag veeeeeet att den inte är det än, men det kommer faktiskt både september och oktober vare sig man vill eller ej och vips så är vi där igen.

I det gråkalla.

Fast både fredagen och lördagen bjöd på solsken.

"Krogrunda" på fredagen med goda vänner och kräftskiva på lördagen med andra goda vänner!!

Söndagen tänkte jag spendera vid sjön med att sola och bada - var ju lite sliten efter allt kalasande... - men så blev det inte.

Nä.

Istället fick jag ta tåget in till stan och söndagsöppen Teliabutik.

Min telefon låste sig nämligen på lördagskvällen.

Jag kan inte leva utan min telefon.

Jag lever mitt liv genom den.

Så det fanns inget att välja på.

Det tog fem minuter för killarna i butiken att låsa upp min älskade ajjfån.

Jag hoppade över disken och slängde mig runt deras halsar och kysste dem!

Nä.

Det gjorde jag naturligtvis inte.

Men jag tackade ordentligt.

Och frågade vad jag blev skyldig.

Inget, blev svaret!

Inget?

Hur kan det vara gratis?

Fantastiskt.

Sen var det bara att vandra tillbaka genom en stekhet stenöken till tåget.

Ja, en stunds solande på balkongen blev det på eftermiddagen.

Jag läste ut "Alfahannen".

Den var bra.

Oväntat slut. 

Barnen går nu i skolan och på fritids och hos dagmamma.

Det går bra.

E har ljudat ett tag och har nu börjat läsa!!

Jag känner igen mig i henne.

Jag kommer ihåg känslan jag fick när jag upptäckte att jag kunde läsa.

Jag bara läste och läste och ville inte sluta.

Även lilla L sitter och ljudar ihop ord på mjölkpaketet.

Vilka A-barn jag har ;)

Nu känner jag mig faktiskt lite sömnig!

Hurra!!!!!

Bara en liiiiten lässtund i Martina Haags "Fånge i hundpalatset".

Ska inte försova mig imorgon...