Klar.

Är jag inte.
Långt ifrån.
Inte med packningen.
Inte med städningen.
Inte med huset.
Inte med klurig arbetsuppgift jag började med i morse.
Klar, var däremot soppan jag och min arbetskamrat M åt till lunch idag.
Jag frågade en i personalen:
"Vad är det för soppa idag?"
"Med grönsaker. Den är klar."
"Vilken tur" svarade jag "att den är klar, för då kan vi äta den."
Det är ungefär det roligaste jag sagt idag.
Och då förstår man.

Färdig.
Är jag emellertid.
Helt färdig.
Jag skäms över att jag är så trött i kropp och knopp.
Jag har ju inte ansträngt mig det minsta.
Förutom lite bandy idag har jag knappt tränat sen sjukhusvistelsen.
Jag är helt enkelt inte motiverad.
Är inte riktigt motiverad till något alls och det är inte bra.
För nu kommer ju ett par dagar med full aktivitet!!
Då får man fan se till att skrapa ihop lite motivation...

Idag har E och M fotograferats i skolan.
I morse kom de hit för att få en mammas kärleksfulla handlag i fråga om frisyrer.
E var lätt.
Hon ville ha flätor.
Hon har rakt och tjockt hår och blir så söt i flätor.
M ville ha håret plattat och det blev också bra.
Lika söt hon.
Men så ville hon något mer.
Mascara.
Hennes pappa och jag har bestämt att en nioåring inte ska ha mascara.
Hon är fin utan.
Det blev en het debatt.
Precis innan vi var klara att köra till skolan.
Suck!
I somras frågade M mig när hon får börja raka benen!
(Hjälp!)
Men jag fann mig.
Pedagogiskt eller inte men jag svarade:
"När du får hår på snippan."
End of discussion.