"BANK BANK BANK!!"
Tre, minst, hårda bankningar på min ytterdörr imorse klockan åtta.
Jag reste mig yrvaket men blixtnabbt upp ur sängen och gjorde honnör samtidigt som jag nästan slog huvudet i sängen ovanför.
"Ja?" ropade jag halvslöddrigt eftersom jag inte riktigt vaknat, svepte täcket om mig och öppnade dörren.
Där utanför stod drillsergeanten med visselpipan i munnen.
"Du ville ju bli väckt tidigt. Ut och spring nu!"
Hm.
Ibland säger man korkade helt ogenomtänkta saker.
(Faktum är att jag är något av en expert på att göra just det.)
Som jag gjorde igårkväll:
"Det gör inget om ni väcker mig i tid, jag behöver inte sova till tio, tänkte springa en sväng före stranden......."
Pappa tog mig på orden.
Morr.
Jag gjorde, likt jag gjort så många morgnar tidigare under semestern, samma procedur som varje morgon.
Drog på mig träningskläderna, startade Itunes och Runkeeper i mobilen och struttade iväg.
Lite planlöst sådär.
Samtidigt målinriktat.
Jag och Runkeeperdamen för en outtalad maktkamp.
"En man som heter Ove" är utläst.
Bra bok, bra språk, tydlig röd tråd.
Jag gillade den.
Därför fick nu äntligen (?) "Femtio nyanser av mörker" följa med till stranden.
Har läst några böcker emellan första och andra delen, var tvungen att ta en paus från alla exploderande orgasmer....
Den här andra delen, har en helt annan underton.
Lite sterotypt måste jag säga efter drygt 200 sidor.
Askungesaga i sin bästa stil.
Jag hånler lite medan jag läser men kan ändå inte sluta.
Kärlek är ju alltid trevligt, om än bara fiktiv.
Mamma och jag var i princip de första brassestolsutfällarna.
Sedan fylldes det på, sakta men säkert.
Vi - tillsammans med våra strandgrannar - låg och stirrade på och ondgjorde oss över en familj som glatt badade med sina hundar trots att det är förbjudet med hundar vid den här stranden.
Men vi orkade liksom inte lägga oss i.
De var ju en bit iväg.
Säkert någon annan paragrafryttare som påtalade detta förbud för dem....
Vi badade två gånger i rask följd, kanske var det 18-19 grader i det klara vattnet.
Lunchen bestod av glass.
Har blivit få sådana - inte luncher men glassar - under den här vistelsen så det var verkligen dags.
Vid ettiden började jag lyssna på dagens sommarpratare i P1, Özz Nujen.
Riktigt bra.
Han pratade om våra "egna sanningar och fördomar" på ett intressant och utredande sätt, om hur vi kategoriserar människor utifrån uppsatta mallar.
Sedan kom han in på kärlek som tagit slut, knäckta förhållanden och om vikten av att älska sig själv innan man kan älska någon annan.
Han läste en dikt han skrivit på kurdiska, och det lät så vackert även om jag inte förstod ett dyft.
Efteråt översatte han till svenska och jag fastnade för en rad:
"Jag ser ditt leende, jag ser inte din glädje."
Så sant.
Jag förstår precis.
Lyssnade förresten på Anna Blombergs sommarprat härom dagen också, riktigt riktigt bra.
Tydligt tema, lagom personligt utan att varken bli för privat eller glättigt.
Trovärdigt och äkta.
Vi gick upp till stugan lite tidigare än vanligt, vinden hade tilltagit och det blåste faktiskt kyliga vindar på stranden.
Pappa stod och välkomnade oss med ett självbelåtet flin.
"Ser ni att jag trimmat häcken?"
(Ooooh ja, precis det jag gick och tänkte på: "Undrar om inte pappa har trimmat häcken medan vi har varit på stranden??")
Jag tänkte svara att det är det jag sysslat med varje morgon under mina löpturer men avstod eftersom jag antog att det absolut inte var det han syftade på....
Jodå.
Den var trimmad och fin.
Den gröna med blad alltså.
Igårkväll, vid niotiden, fick mamma ett ryck och fick mig att sortera bland barnens strandsaker.
Jag blir alltid så känslosam när jag gör sån't sorterande.
Fjantigt.
Men det finns minnen med allt som barnen lekt med, haft på sig, ritat, sagt...
En hink som är spräckt i botten kan vara jobbig att slänga.
Suck.
Det är extra tungt nuförtiden.
Barnen skulle emellertid inte bry sig.
De kommer inte ens ihåg den där hinken, bland alla de andra...
Pappa bjöd på finfin middag ikväll, Vitello tonnata, med gott vin till.
Får med andra ord bli en löptur imorgon också...
Före golfrundan.
Blir lite jobbigt.
Golfrundan alltså.
När jag måste slå alla slag själv!
Och det lär bli några stycken.
Så jag får tillfälle att öva med alla mina åtta klubbor.
Har ju lagt av nästan hälften av klubborna hemma.
Förstår inte vad man ska använda så många till?
Jag hade kunnat bära runt på tre stycken i handen....
Drivern, järnsjuan och puttern.
Men det ser inte så proffsigt ut kanske.
Ska komma ihåg hinken på kroken imorgon.
Så jag inte utmärker mig.
Typ.
Knappt någon har kommit ihåg min namnsdag.
Men mamma kom ihåg <3
Och jag själv har gratulerat mina fina döttrar som jag givetvis namngett efter mig själv ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar