Inte ens Blurred lines på hög volym kunde distrahera och hejda tårarna som ville ut.
I fyra veckor, varav tre dygnet runt, har vi varit tillsammans.
Det har varit intensiva veckor.
Bråk, skrik, gråt och tjuvnyp och ett jävla hallå.
Men också mys, skratt, glädje och kärlek.
För några dagar sedan kunde jag inte sluta längta tills flickornas pappa skulle komma och avlösa mig.
Nu känner jag precis tvärtom.
Fredag och lördag ägnades åt M:s handbollslag.
Har sagt det tidigare men säger det igen, jag älskar att vara på beachhandboll.
Och när nu vädret visade sig från sin bästa sida var det helt ljuvligt.
Dock mycket väntan mellan matcherna, till småsystrarnas stora förtret.
De kroknade rejält stundtals.
Hann inte se slutspelen i lördags (emellertid åkte de ut direkt tyvärr...) eftersom jag blev bjuden på konsert av mina fina vänner M & T.
Tog tåget in till stan där de mötte upp mig!
Soligt och varmt hela kvällen, en riktigt härlig kväll med öl och Gyllene Tider!
Hemma efter midnatt men vad gjorde väl det?
Inga barn hemma, inget jobb som väntade, ingenting...
Igår lagade och åt jag och min fina vän en superb "söndagsmiddag".
Gubbröra till förrätt, grillad fläskfilé med svampsås (letade efter kantareller, ej i skogen utan i City Gross grönsaksdisk och fann bara lettiska smaklösa...) till huvudrätt och rabarbersmulpaj till efterrätt.
Chipsen och dip:an orkade vi knappt röra ;) till filmen.
En film jag såg mestadels ensam eftersom någon somnade i soffan;)
Är fortfarande mätt, får nog springa en liten sväng...
Eftersom det var söndag och vilodag igår, man får ju ändå försöka hålla reda på veckodagarna, läste jag ut "Tusenskönor" av Kristina Ohlsson.
Det var en bra deckare, dock lite seg i slutet, mycket som skulle redas ut...
Ska påbörja "En man som heter Ove" av Fredrik Backman.
Nu när jag har ännu mer tid till läsning...
Suck.
Det är tomt.
Samtidigt skönt att bestämma själv vad man ska göra.
Det är mest den här separationsångesten som plågar mig...
Man saknar inte kalvarna....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar