Fit, glad och tacksam!

Vi sov lite längre idag.
Vi vuxna.
Tre korsordsintresserade som vi är, satt vi uppe lite för länge och kryssade...
Tre boknördar som vi är, låg vi också och läste lite för länge.
Inget fel med det.
Om man inte har en skönlockig liten femåring som tycker det är lagom att väcka sin mamma klockan sju fastän mamman suttit uppe och slarvat hela natten...
"Mamma, får jag spela på din ajjfån fem?"
Visst.
Jag räckte henne mobilen och sov två timmar till.
Hon spelade spel under hela den tiden.
Hoppas hon inte behöver gå i avvänjningsterapi om några år....
Jag ooooorkade bara inte stiga upp.
Men nio var det oundvikligt.
Klockan var slagen.
INTERVALLTRÄNING.

Brorsan och jag joggade cirka en kilometer i uppvärmningssyfte.
Därefter valde han ut en lämplig intervallsträcka på 500 meter.
Denna sträcka skulle vi springa åtta gånger med en minuts vila mellan varje.
De första fyra intervallerna gick i högt tempo, ca 2-3 minuter per intervall.
Min tunga hängde som en slips och hjärtat slog så det hördes utanpå.
Eftersom brorsan var snabbare fick han enligt överenskommelse en hel minuts vila.
Det fick aldrig jag.
Femte sträckan sackade jag efter något makalöst så inför den sjätte kommenderade brorsan militäriskt:
"Du springer först!"
"Kom igen!"
"Korta steg!"
"Spring på tårna!"
Med sin tuffa solbrillor, korta frisyr och breda axlar såg han verkligen ut som en militärhöjdare.
Jag sa inte ett ljud (för jag kunde inte prata ;) och man är väl ingen mes...
På sjunde sträckan började det kännas i benen och på den åttonde sprang jag för livet för att jag visste att det snart skulle vara slut...
Herregud!!
Det var skittufft.
"Vi joggar tillbaka" sa brorsan "i lugnt tempo."
Efter en stund sa han: "Hur fort tror du vi springer nu?"
Jag: "Tjaaa, 6-7 min/km?"
Brorsan: "5.20."
Och då kändes det ändå som om vi joggade jättesakta.
Kul upplevelse!

Svägerskan och barnen väntade med frukost och kaffe.
Medan jag stretchade fick jag lite frossa.
Hm.
Men det gick över när jag ätit.
Efter frukost och dusch cyklade brorsan, svägerskan, M och E iväg på smultronplockning, jag och L till affären.
Jag går inte längre.
Jag stapplar.
Och träningsvärken efter gårdagens magövningar börjar ge sig tillkänna ;)
Folk tittade nog på mig och tänkte: "SHIT, vilken atletisk tjej, såååååå jäkla FIT, hon måste sprungit intervaller imorse?!"
Eller nej.
Kanske inte.
Men man kan väl få fantisera ;)
Känns emellertid bra nu och jag måste erkänna att jag är lite nyfiken på vad vi ska göra imorgon?
Lite som kvinnliga huvudrollsinnehavaren i "Femtio nyanser...."
Fast här handlar det om träning, haha!
Tillfredsställelse på ett helt annat plan.

Läste ut "Bitterfittan" i natt.
Slutade bättre än väntat och jag får revidera mitt helhetsomdöme.
Det där jag skrev om att slänga den i papperskorgen m.m. gäller inte längre.
Kan nämligen inte komma ifrån att jag kände igen mig väldigt väl i vissa avsnitt.
Angående författarens tankar om moderskap framförallt.
Började på Kristina Ohlssons (fint namn;) "Tusenskönor" men hann bara ett par sidor.
Suck.
Varför ska så många böcker börja så eländigt?
Men men, har ju knappt läst något och den är inte så tjock så det går nog ganska fort att komma in i handlingen.
Aldrig läst något av henne tidigare.

Sms jag fick nyss:
"Nu cyklar vi hemåt och är sugna på pannkakor med smultron!"

Jahapp :)
Jag förstår.
Det är varmt och skönt idag men ingen sol så jag ställer mig glatt vid spisen.

Fit. Glad. Och tacksam!