2006 - Varmaste sommaren på 100 år!

Semesterfirare på jobbet.

Inte så svalt idag heller...

Var inte så helfestligt att vara på jobbet.

Men någon måste ju vara det ;)

För sju år sedan, precis den här dagen, var det stekhett.

Det hade det i och för sig varit i veckor.

Hela familjen, som då bestod av mig själv, min före detta man och vår äldsta dotter M, var i stugan tillsammans med mina föräldrar.

Jag var stor som Barbapapa eftersom jag var gravid i vecka 38.

Fast inte grisskär i färgen utan snyggt gyllenbrun.

Den dagen hade föregåtts av två dramatiska händelser samma vecka, till och med samma dag.

Lilla M hade blivit hundbiten mellan ögonen och fått uppsöka akut läkarvård och jag själv hade fått en allvarlig allergisk reaktion av valnötter.

Enda gången jag - hittills tack och lov - använt adrenalinsprutan (på mig själv kanske jag ska tillägga...)

Jag och mina fina väninnor A och M skulle ha en mysdag eftersom papporna och de förstfödda skulle tälta i skogen.

Ja, M skulle också tälta med sin pappa, de fick ansluta lite senare än tänkt på grund av sjukhusbesök...

Jag, M och A hade beställt varsin pastasallad och satt i M:s soliga trädgård.

Jag tog en tugga och det räckte för att tungan och halsen skulle svullna i en extrem hastighet.

M sprang och ringde pastasalladsförsäljaren för att konstatera att det var nötter i maten - hemgjord pesto med valnötter istället för pinjenötter (som för den delen inte är en nöt...) - och A, som är sjuksköterska till vardags, fick äran att hugga sprutan i mitt lår.

Hon jublade inte över detta ärofyllda uppdrag.

Hon fumlade och fibblade och svettades, jag satt bara lugnt i min enorma kroppshydda och väntade.

Jag var inte direkt smidig.

Mer strandad val.

När adrenalinet sprutades in i min kropp tog det bara sekunder innan svullnaden gick tillbaka.

Sen fick jag en rejäl kick, med hjärtklappning och skakningar.

Lite Pulp Fiction-speedad skulle man kunna säga...

Jag ringde till KK men de visste inte om jag nödvändigtvis behövde komma in.

Jag åkte inte in.

Jag sov dessutom ensam den natten trots att A och M protesterade vilt mot mitt beslut.

E föddes nio dagar före beräknat förlossningsdatum.

Vet inte om det hade något med allergichocken att göra....

(M föddes tre veckor för tidigt fast då hade jag i och för sig bara haft vinterkräksjuka strax före....)

Tillbaka till dagens datum för sju år sedan.

Vi var antagligen på stranden som vanligt.

Det var beachhandboll och fullt med folk överallt.

Hettan var nästan besvärade.

Löpsedlarna hade enats om ett och samma budskap: "Varmaste sommaren på 100 år!"

På eftermiddagen bråkade jag och M så våldsamt - om någon skitsak antagligen - att jag av utmattning fick gå och lägga mig en stund.

M somnade bredvid.

När jag vaknade vid femtiden satt det gäster till pappa på uteplatsen.

De skulle precis köra, så vi stod upp och vinkade av dem.

Då gick vattnet.

Splasch!!

Rakt ner i mina fina paljettprydda sandaler.

Som i en film: "Oh God, I think my water broke..."

Mamma, pappa och J blev superstirriga och yrade runt och sa att jag var tvungen att ringa förlossningen, och "ta det lugnt" och "har du packat väskan?"....

Jag var nog den lugnaste av oss.

Jag kände inget i magen, bara vatten som sipprade ut.

Vi ringde till KK men körde inte direkt dit utan lämnade kvar M hos mamma och pappa och körde hem till vårt hus!!

Jag ville vattna och titta till mina blommor (??) och sa avfärdande till J "Att de bara skickar hem oss igen om vi åker in för tidigt."

Han såg inte helt övertygad ut.

Gravida kvinnor fattar många irrationella beslut.

Efter någon timme tilltog värkar och vi körde in.

Sedan gick allt mycket snabbt.

Inget rum var ledigt - föds många barn på sommaren - så vi låg i ett mottagningsrum.

Jag skrek och vred mig av smärta, värkarna blev så intesiva och täta på kort tid.

Kommer inte ihåg hur jag kom in på den nyligen avtorkade förlossningssalen (DET noterade jag nämligen, att golvet våttorkats....), någon drog mig in.

Där fick jag lustgas - min bästa vän ett tag, hurra!!! - och plötsligt var hon bara ute!!!

Fem timmar efter att vattnet gått!

Precis när barnet kommer ut blir allt lugnt och stilla, man vaknar upp ur sin lustgasdvala och blir precis klar i knoppen.

Det jag tänkte först av allt, innan jag såg mitt nyfödda barn, var att alla var så svettiga ;)

Måste varit kokhett för alla de inblandade.

Själv var jag totalt plaskvåt.

Barnmorskan, solbränd och snygg trots svettdroppar i pannan tog vår lilla flicka i famnen och sa att hon var söt och frågade vad hon skulle heta.

Vi hade ett flicknamn och sa det, då skrattade barnmorskan och sa att det ju passade bra mitt i fruntimmersveckan.

Därav kom det sig att vår lilla E har födelsedag och namnsdag på samma dag!

Inte fantasilöst av oss vill jag bara påpeka, utan slumpmässigt...;)

Stolt mamma, storasyster, morbror, mormor och morfar till ett litet penntroll.

Jag hade en "craving" den sista gravidmånaden.

Spendrups mörka lättöl.

E såg ut som ett penntroll när hon föddes;)

Hrm.

<3 7 år <3

Imorse gratulerade vi vår lilla 7-åring med sång och födelsedagspresenter!

Snart ska hon börja skolan på riktigt...

Håret har en ljusare nyans och växer numera nedåt ;)

Hon är söt och fin och duktig och jag älskar henne <3 gränslöst (tänk att man kan dela sitt hjärta och älska så många samtidigt, det tror man inte när man fått sitt första barn....) och hoppas att hon haft en underbar födelsedag på Sommarlandet dit hon skulle idag!